torsdag 22 juni 2017

Azores

Tisdag 13/6, åker från trettiosex graders svettiga armhålor, sega hjärnhalvor, dehydration till livets paradis.
Vi hyr en bil och vi kan stanna överallt och bara stå tysta och tappa hakorna så hårt att vi måste till sjukhus. Vi har ett eget trägårdsland där vi plockar espinafres och cebola.

Om nätterna dricker vi mini super bock och har menlösa samtal. Om dagarna badar vi i hot springs och duschar i vattenfall. STOP THE CAR skriker vi var femte meter och måste springa ut och kolla runt omkring oss.



Inget, alltid.
Övergivet hotell i mitten av inget, alltid. Nedanför två sjöar i två olika färger. Någon berättar en historia om en prins och en prinsessa med två olika ögonfärger. Hänger inte med. Vi går ner i källaren och skrämmer skiten ur varandra och sen paddlar vi ut på sjön och under träden som hänger över oss. Ylar och låtsas vi är i amazonas djungel, att det är alligatorer i vattnet. 

"Ta en hike" på med vandringskängor och tröjor som andas. Undrar hur många gånger jag sagt WOW under denna resa.


"Come here and gosa with me"



Den här ön är som tjugo olika öar i en. Och vi hann inte ens åka till östra sidan. Tvingar alla laga vegetariskt åt mig. Tror att de egentligen föredrar det. 




Pendlar mellan att befinna oss i ett avsnitt av LOST, Twin Peaks, Jurassic Park och Fylke. Badar i Iron Lake. Stanna! Vi måste kolla på kossorna. Nä det här är för bra, det är alldeles för perfekt. Packa era väskor vi måste hem igen.

måndag 12 juni 2017

En lista

En lista som jag hittade hos Hanna:

Vad gör du just nu?
Ligger i min säng och mår knaskasst efter att ha embraceat livet som jobbfri alldeles för mycket i två veckor.

Vad skrämmer dig?
Typ jättemycket? Är alltid rädd att jag ska spy så fort jag är på en offentlig plats, är rädd för att göra bort mig, dejta, att folk ska tycka illa om mig. Män jag möter på gatan om natten skrämmer mig, tanken på att göra något olagligt av misstag och att det kommer påverka mig resten av livet skrämmer mig. Tanken på att misslyckas (vad det nu ens innebär) skrämmer mig såså mkt. Tanken att jag kanske aldrig kommer må stabilt någon gång i mitt liv skrämmer mig med.

Vad peppar dig?
Att konstant bli påmind om att jag är omringad av så många personer som verkligen älskar mig och som jag älskar tillbaka (hej CHEESY men sant!!!)


Vad vill du göra som huvudsyssla om fem år?
Skriva grejer, eller något annat som känns meningsfullt på något sätt!

Vad får dig att gråta?
Haha well... det mesta. Brukar alltid ha långa utläggningar om hur mycket jag älskar att gråta inför mina vänners förvirrade nyllen. Gråter minst en gång om dagen.

Vad måste du ha hemma i matväg?
Hmm, mina standardköp är typ: krossade tomater, kokosmjölk, zuccini, vitlök och babyspenat. hello standard vegogryta hehe

Vad läser du just nu?
FORTFARANDE Anna Karenina, hade som plan att jag skulle läsa ut den innan mamma kom och hälsade på mig men sen blev det liksom ingen tid utöver att gosa med henne. Har väl en hundra sidor kvar nu.



Vad är skönt?
Skratta, må bra, känna sig nöjd med sig själv, göra trevliga gärningar för folk man bryr sig om.

Vad gör du när du blir arg?
Blir väldigt sällan arg och speciellt inte på folk då jag är extremt konflikträdd. Men kanske att jag höjer rösten? Så jävla lame haha. Ibland vill jag boxas och brottas och smälla lite i dörrar, storma ut ur huset etc, men får så fett dåligt samvete efter att jag alltid ringer upp gråtandes och ba "förlåt, jag älskar dig, jag är en idiot du är den bästa personen som någonsin funnits jag ska baka en kaka till dig och ge dig så många kramar att du får panik blablabla"

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms?
Hej!!!!!!!

Vad är du avundsjuk på?
Jättemycket! Detta är verkligen något jag jobbar med. Avundsjuk på folk som vet vad dom vill, på alla som är 50+ och har stabilt jobb och liv, avundsjuk på alla som ser bra ut, avundsjuk på folk som är sociala genier, avundsjuk på folk som är roliga, enkla, trevliga.


Vad brukar folk kalla dig?
Agnes, Agge, Ange, Agy, Agneshka, Agnopie, Agster, Aggelios, Agnese etc.

Vad är det viktigaste som finns?
Ingen jävla aning. Typ att komma ihåg att man har ett enda litet liv här på denna jord och att ingenting egentligen spelar någon roll. Ingen tänker på dig, alla är för upptagna att bry sig om sig själva så palla bry sig öht

Vad är ingredienserna för en bra utekväll?
Utvilad, glad, tequila, techno, vänner.

Vad är det gulligaste som finns?
Små versioner av saker som i vanliga fall är stora.


Vad såg du senast på en scen?
En portugisisk folkmusikant som spelade portugisisk dansbandsmusik. Mkt bra, dansade med min mamma och mina vänner till 04.30

Vad vill du rekommendera?
Läs inte klart böcker du inte gillar bara för att du borde. Ät mycket god mat, drick mycket vatten. Smörj in dina fötter, de bör omkring på dig och din kropp hela dagen.

lördag 27 maj 2017

lördagens bekvämligheter


Dagens tips:

Somna tidigt på fredagskvällar så du vaknar ensam klockan åtta lördagmorgon och får dricka ditt kaffe ifred. Kolla på nya Twin Peaks ensam och börja smågråta lite när Angelo Badalamentis introlåt spelas för första gången. Lyssna på nationalsånger från världens länder. Kinas är härlig, Italiens låter som om man är på cirkus. Alla handlar om blod och stå upp stå upp. Sätt er ner. Skriv upp vilka böcker du har hemma på en lista och läs ut alla dessa innan du köper nya. Se dokumentärerna Strike a Pose om Madonnas dansare under Blond Ambition Tour och Paris is Burning om gay- och ballkulturen i New York under mitten och slutet av 1980-talet. De finns båda på Netflix. Förundras över hur härliga länder och städer låter på portugisiska, exempel Nova Iorque för New York och Dinamarca för Danmark. Ställ dig upp nu och sträck på dig, ta tre djupa andetag, spänn kroppen när du andas in, dra upp axlarna mot öronen och slappna av i hela kroppen när du andas ut. Tre gånger.


Lyssna igenom Harry Styles nya album, gunga med i takt. Gör en ordentlig frukost (kaffe, vita bönor i tomatsås, två ägg stekta i garam masala, spiskummin och curry med rinnig gula och guacamole med stora avokadobitar i sig, efterrätt: en stor sked crunchy jordnötssmör). Gå ut på en promenad, ta en lång dusch med öppna fönster och titta ut över hustaken. Städa runt omkring dig, rummet, tvätta både vit- och svarttvätt, våttorka golven med sånt där medel som luktar citron. Fundera på att boka en resa till Frankrike i juli, kanske köpa ett par sandaler och en solhatt. Var snäll mot dig själv, smörj in din kropp med solkräm innan du går ut, speciellt under ögonbrynen där du alltid bränner, do not disrespect the sun. Känn dig bekväm i tillvaron. Titta upp på byggnader som du annars aldrig lägger märke till och bli blown away av arkitekturen. Ta in dofterna runt omkring dig. Sakna de personer som du älskar men inte har möjlighet att träffa särskilt ofta. Ring din mamma och säg till henne att hon är den bästa person som någonsin existerat.




Ta en tupplur. Ha en trevlig dag.

söndag 21 maj 2017

Veckouppdatering + Lissabonfrågor

Det har varit absolut kaos för mig de senaste veckorna. Har åkt runt på livets härliga emotionella bergochdalbana, haft plats på förstaparkett till misäropera etc etc = mått pissigt som fan.

Allt dåligt hände mig på samma gång. Tappade min mobil i toan och fick mer panik över att jag är i Portugal och inte har något annat sätt att få tillgång till min bank (MEN JAG LÖSTE DET). Samma dag fick jag lite problem med myndigheterna som jag inte ens orkar gå in på (MEN JAG LÖSTE DET MED typ). Veckan efter det åker en av mina bästa vänner Nicola hem till Italien och vi äter sushi och han läser mina tarotkort. Klumpar i magen och när Nicola skrattar slänger han huvudet bakåt och låter skrattat låta så högt det bara går rakt ut i allt. Skrattvarg som ylar.

I fredags fyllde Erik år och han sa att han önskade sig något hemmagjort, så jag stickade en orm till honom. Den fick namnet Birthday Boa (kul m. tanke på att boa = bra på portugisiska HAHA. FUn)




Oavsett. Idag är jag på en topp i min emotionella karusell. Tänkte åka till stranden och läsa Anna Karenina. 

EN TANKE:
Har fått så mkt frågor ang Lissabon. Så tänkte att om ni har några frågor vilka som helst så ställ dem här så sammanställer jag kanske ett inlägg med svar? Låter härlet som vi säger i Skåne. 

Många pussar många kramar 

lördag 15 april 2017

Jag är hemma igen

Hej, jag är hemma nu.
Krama om mig och låt mig berätta. Sitt ner och håll tyyyyyst.
Ätit mer ost än jag någonsin trodde min kropp skulle palla under 4 dagar. Södra frankrike treatade mig well. Getost, camembert,  kryddost och min absoluta favorit blåmögelost. Ge mig en blåmögelost om dagen och jag slukar den på tio sekunder. Det är en utmaning, try me.

Har sett så SÅ många gamla gubbs med en två nybakta baugetter på gatorna och har blivit så SÅ provocerad av det. PÅ RIKTIG? MÅSTE NI BARA BEKRÄFTA ALLA FRANSKA STEREOTYPER? Baugetter är inte ens särskilt gott. (croissanter däremot, ta min själ im yours forever)
Oavsett så kluckade båtarna i hamnen sådär härligt om natten, som får en att stanna upp och inhale-exhal, och tänka något i stil med "åh vad livet är härligt, tänk om det kunde få vara så alltid.." skoja, tänkte inte alls så. tänke typ "åh det här kommer låta skitnice om jag gör en video och lägger ut den på min instastory" och så gjorde jag det.

Vi har lämnat farmor bakom oss på små bänkar för att hon går så långsamt och jag fick jättedåligt samvete av det. Stackars lilla, bräckliga farmor. Jag stannar kvar med dig så kan vi gråta på varandras axlar och jag kan kanske snylta några cigaretter från dig. Hon berättar tråkiga historier, trillar i trappan, uttalar broccoli bråCOLLI och säger att om hon får i sig ett glas vin till så steppar hon (och hon håller sitt löfte).

Alla i min familj på min pappas sida vill alltid ha uppmärksamhet och alltid vara i centrum, alltid laga den godaste maten och berätta den bästa historien. Vi avbryter alla varandra konstant när vi pratar och tillslut är det som att alla bara sitter och skriker för sig själv. Jag säger passivt aggressiva kommmentarer till min pappa hela tiden "ojojoj, har du blivit en sån som använder en SJAL?" Vill alltid sätta honom på plats. Jag har honom virad runt mitt finger.

Vädret är varmt, jag bränner axlarna. Jag badar i havet. Det är så kallt att benen domnar bort. Det är inte ens skönt. Husen är färgranna, alla är rika och har typ små solhattar, även inomhus. Vi pratar om tatueringar och någon vän till min pappas flickvän säger att det är mer orginellt att inte ha en eftersom aaaalllaaa har en nuförtiden. Hon måste ändra sig SNABBT från sin påbörjade mening "de är så fruktansvärt fu..." när hon får höra att både jag och min syster är tatuerade. HAha, jag tyckte det var så kul att se henne trassla sig in i sina egna ord. Men annars var hon snäll. Hade snälla ögon

Nu är jag hemma igen. Hallååå!
Blir kramad så hårt att jag spricker.... I Lissabon finns det så mycket kärlek som jag bara insuper som ett överlevnadsserum.

Nu orkar jag inte skriva mer. HEjdå

fredag 7 april 2017

freitag - en musikalisk epiphany

Det är fredag, jag är i Sverige och dricker bryggkaffe, äter upp hela ostar orimligt snabbt, pussar folk på båda kinderna och sover UT.
Har gjort en fredagslista, lyssna på den. Feel the vibe.
Vi hörs när jag känner för det.
(PUSS PÅ ER ALLA, och tack för all fin respons på förra texten jag la ut. I love you all so so much<3)


KLICKA PÅ MIN TUNGA FÖR ATT KOMMA TILL MIN SPELLISTA <:)

torsdag 23 mars 2017

dubbelmoralens förkämpar

Vi sitter i en avskavd sammetssoffa som luktar mögel. Katja säger att den antagligen har loppor, jag säger att det är mer rimligt att det är vägglöss.
Vi möter Eva på Restaurang Möllan, rullar cigaretter som om vi inte bryr oss när vi egentligen suttit hemma och övat i timmar för att få dem så raka och smala som möjligt. Vi pratar om att det är så mycket bättre med hemmarullade cigaretter för att de inte alls innehåller lika mycket toxider och ägnar inte en tanke åt att barn som jobbar på tobaksfälten ändå dör. Allt för imagen.

Vi vill leva liv som ska spela roll, vi är så rädda för att dö bortglömda, att allt ska vara förgäves. Men allt är fejk. Vi köper blommor för 39 kr på ICA Maxi, sätter in dem i vår etta på Möllevången där vi leker att livet är hårt trots att det är en bostadsrätt som min mamma köpt åt mig. Vi lagar storkok på linsgryta två veckor innan den tjugofemte för vi har inga pengar kvar av lönen, vi är fattiga. Men egentligen har vi 100 000 var på sparkonton som våra respektive föräldrar satte upp för oss när vi var nyfödda. Vi spenderade 2000 kr på Myrorna vid triangeln. Det kostar en del att se fattig ut, men kläderna är ju second hand, vi bidrar ju i alla fall inte till att förstärka de kapitalistiska strukturerna som redan hetsar oss att köpa nya kläder hela tiden, försäkrar vi varandra medan vi googlar om niketracksuits är cultural appropriation på våra iphones. Det är inne att ha en spräckt skärm, inne att vara totalt ärlig med hur fruktansvärt misärdeprimerad du är, det är ute att vara rolig på twitter. Malmö är det nya Stockholm. Vi kommer ju inte bli skjutna, vi är ju vita laglydiga medborgare. Vi jobbar ju på något veganskt kafé och tar bara MD på helgerna.
- Jag har hört att tjack börjar bli trendigt igen, säger Katja och tar ett bloss på sin cigarett.

Vi vill så gärna bli erkända, vi ska bli designers, författare, konstnärer. Vi har alla drömmar och vet att chansen att vi lyckas ligger på 2 %, men vi tror alla att vi är de där två procenten. Är det verkligen möjligt att vi kommer misslyckas, börja jobba på närlivset? Vi har inte råd att läsa någon dyr utbildning för att bli något ”riktigt”, allt CSN har lagts på olika folkhögskolor runt i landet där vi mest druckit folköl och rökt hasch.

Jag beställer svart bryggkaffe istället för cappuccino, för då hade jag behövt ta havremjölk och det kostar 5kr extra. Jag tycker inte om smaken av havremjölk men vanlig mjölk är inget alternativ och tydligen är sojamjölk lika dåligt för miljön som allt annat.
Många bäckar små, som Algot brukar säga.
Algot och Katja pratar inte med  varandra längre efter att han kom i henne utan att be om tillåtelse först. Katja säger att det är det mest kränkande hon varit med om. Algot ryckte på axlarna och jag mumlar försiktigt bara att ”man måste ju vara lite medveten om sitt privilegie om man har en dick”.
Katja skriker och är vild, visar brösten för främmande män på stan och frågar om de känner sig offended. Är det bara för att hon är en svart kvinna i så fall? Jag är alltid tyst vid sidan av. Håller med alla, rädd att trampa någon på tårna. Livrädd att göra fel, tycka fel, inte vara feministisk nog. Eller vara felaktigt feministisk. 
Jag retweetar rasifierade rullstolsburna 14-åriga flickor med hijab och en välgrundad feministisk analys för att visa att jag lyssnar på alla minoriteter, redo att ge plats åt någon som har tolkningföreträde. Jag ber om ursäkt innan jag lägger ut någonting någonstans, för de är alltid någon jag glömmer inkludera. 
När jag lägger mig för att sova om kvällarna mår jag illa. Vi är alla en fasad, en illusion. Vi är alla så bombsäkra på att vi har rätt att vi inte tar hänsyn till någon annans åsikter. Vi diskuterar alla politik. Eller gör vi? Är det verkligen en diskussion när vi alla alltid håller med varandra. Innan skrek vi att framtiden var rosa, stavade Gudrun Schyman GUD-run istället, men sen sa någon att Vänsterpartiets feministiska agenda var mer inkluderande, och att FI dessutom bara är ett enfrågeparti, och det kommer ju aldrig funka. Och jag suckar men håller med och byter ut min rosa FI-pin på min svarta Kånken mot ett rött V. Nu skäms jag över den när jag ser Katjas badge med hammaren och skäran. Aldrig tillräckligt radikal.

Och jag har ångest över att jag vill lyckas. Ångest över att om jag hade fått välja mellan att själv få min konst utställd eller låta en utsatt kvinna från Mongoliet ställa ut, hade jag alla dagar valt mig själv. Inte för att jag någonsin skulle säga det till någon. Den vita mannens sorgsna misslyckanden hade jag kunnat kalla min utställning. Katjas röst i huvudet: Du vann världens lotteri, inte nog med att du har kuk men den är även en jävla mayo-dick också. Och jag skrattar med och säger urskuldande att ”jag veeeet”. Ibland vill jag också hata män. Vill vara kvinna, vill vara svart, vill förstå styrkan i hatet mot förtryckaren.
Jag tror enda anledning till att Katja hänger med mig är att jag är gay.

Vi går runt på stan för att hitta den mest fotovänliga platsen, med den rätta råa känslan men helst med något snyggt graffiti i någon pastellfärg i bakgrunden. Kläder som är för kalla, Katja har smink som säkert kostat tusenlappar, men smink är också ett feministiskt statement nuförtiden. Vi  redigerar i timmar för att få det att se ut som att vi inte ens redigerat. Tusen bilder med minimalistiska förändringar i poserna.
”Är den här snyggare, är den här snyggare?” Bläddrar fram och tillbaka mellan två identiska foton.
”Den första”, ut på instagram, tusen likes på en halvtimme.
Vi har aldrig satt foten i Rosengård, var båda märkbart nervösa utan att nämna det när vi tog bussen till Kroksbäck för en hemmafest. Vi visar tyst upp våra svenska pass när vi ska hem från ravekvällar i Danmark.
”Köpenhamn är som ett litet skandinaviskt Berlin”.
Varför jämför man alltid alla städer med Berlin? Berlin är äckligt och smutsigt. Berlin är hektiskt och tusen gånger värre än någon annan stad. Vi håller alltid käften i passkontrollen. Sen grälar vi högljutt på Öresundståget om hur för jävligt det är att detta rasistiska jävla skit fortfarande pågår. Vi är dubbelmoralens förkämpar.